Idag är jag glad! Jag har gått och oroat mig för vad ska ska göra med mitt liv så länge och nu har jag som tagit tag i det hela och jag börjar göra nått åt det. Det är en sån lättnad att få sitta och planera istället för att bara ta sig igenom dagarna. Och vad händer då? JOO jag flännar... Sen jag stoppade in p-staven i armjävel gråter jag över allt! Jag hatar att gråta! Det är äckligt och inte kul. Och det värsta är att när det väl börjat kan jag inte sluta. Jag gråter över att jag är glad, sen slutar jag och går in på någon kompis blogg och då börjar jag gråta för att jag saknar dem och så slutar jag gråta och funderar om jag ska fara och hälsa på mamma och då börjar jag gråta för att jag kommer att sakna henne då jag flyttar och så fortsätter det. Satans jobbigt!!!!!!