Imorse så togs beslutet att vår underbara guldklimp skulle få somna in. Vetrinären trodde att det mest troligt var blödande tumörer på antingen levern eller mjälten. Vi gjorde ett ultraljud, men det gick inte att se så mkt. 

Han hade förlorat mycket blod så han var alldeles kall om tassarna och han hade vitt tandkött.

Så han fick somna. En stor tröst var att han inte hade ont. Han tyckte förmodligen att det var obehagligt eftersom det gick tungt att andas, men han led inte.

 

Det är bara så otroligt sjukt eftersom igår la mamma ut en bild på honom efter de hade varit ute på deras middags promenad. Han hade på sig sin regnjacka och mamma skrev att han hade tok busat och brydde sig inte om att det var halverst storm ute. Det gick så snabbt och det känns så orättvist. Han va ju frisk.

 

Det jobbigaste idag har varit att plocka ihop hans grejer. Alla haans leksaker och det nya mjukisdjuret som han inte riktigt hunnit döda totalt. Diska och ställa undan matskålen och koppen med godis i hallen. Men kopplet som hänger på hans krok i hallen, de ska få hänga kvar. Och när urnan kommer ska den få stå bredvid.

 

9år. I 9 år fick vi ha väärldens finaste och klokaste hund.

Just när jag börjat sätta ihop hjärtat blev det krossat igen.

Alltid älskad. Alltid saknad. RIP Chester.